Under hela februari har förskolegrupper och förskoleklasser kunnat boka in sig för en visning av utställningen "Cirkusloppor på luffen" med originalbilder av Lena Sjöberg. Utställningen ingår i satsningen "Se en bok!", vars syfte är att locka till nyfikenhet och intresse för bilderböcker och ge tillfälle till samtal kring samtida bilderbokskonst.
Utifrån det, som konstkonsulenten Erik Anderman berättade om, på workshopen vi hade för förskolepersonal i januari, har vi välkomnat barnen till en konstutställning. Först får barnen titta på en bild medan jag (Anette Helgesson, barnbibliotekarie) eller Anna Nirs Westlund (förskolepedagog) läser texten till bilderna. Vi låter barnen beskriva vad de ser, vi samtalar och frågar och alla tolkningar släpps fram. Slutligen associerar vi fritt utifrån barnens egen värld eller fritt från fantasin.
Oftast har gruppen läst boken tillsammans på förskolan innan de kommer till konstutställningen och har redan några tankar om bilderna. Det är lika roligt varje gång för barnen har så många kloka funderingar och alla ser olika saker i bilderna. Jag betonar varje gång att det är bra att kunna läsa bilder, vilket barn redan är duktiga på, och inte bara text. En del pedagoger har uttryckt förvåning över att de inte sett saker i boken förrän nu när de ser utställningen för att de har varit så koncentrerade på texten. Vi har fått en del förfrågningar om böcker utan text efter visningarna.
Eftersom det är många nya barn, med annat modersmål än svenska på skolorna, talar jag en del om att det är en hel del spanska ord i boken. Vi pratar om vilka språk man kan och lyfter det positiva i att kunna flera språk. Med tanke på att många av de nya barnen har flytt eller flyttat från andra länder nuddar vi vid frågor kring det. Vad man skulle ta med sig om man skulle flytta och bara fick packa en resväska, eller var man känner sig trygg, favoritplatser och var man känner sig hemma. Vi skickar även med frågor som pedagogerna kan fortsätta jobba med utifrån boken efteråt på förskolan.
Efter visningen tar vi plats vid skaparbordet och där växer barnens egna loppor fram. Vi räknar ben på tavlorna och jämför med deras egna, väljer färger och döper lopporna. Namnen säger en hel del om barnens omgivning. Jag kommer aldrig att glömma minen jag fick när jag frågade barnet om han kände någon som heter Oscar Wiklund, eftersom han döpt sin loppa så. Det är ju en bandyspelare! Vet du inte det!! :-)
Slutligen sätter vi upp barnens konstverk och fyller på utställningen. Vi talar om att du när vi alla konstnärer och att vi kommer att visa alla de nya lopporna för konstnären som har målat Cirkuslopporna på luffen. Att vi förväntar oss att hela väggarna kommer vara fulla med loppor innan utställningen är över och att lopporna kommer att flytta hem till barnens skolor när utställningen är över.
Barnen får även tillfälle att testa Berättarbordet och göra sina egna sagor.
Medan vi skapade loppor lyssnade vi lite på dinosauriesången från Lena Sjöbergs bok Tänk om...
Det finns inte många sånger om dinosaurier, så den sången är extra uppskattad.Alla förskolor fick boken Tänk om.... i anslutning till kommunens biovecka då alla barn på förskolornas småbarnsavdelningar var till biografen och såg filmen Tänk om som bygger på boken.
Snart dags att ta emot en klass för visning av "Dåtidens catwalk - mode från förr". Jag sätter på mig huvudklät redan vid skrivbordet för att mjuka upp tyget och få in rätta känslan. 
Maude Nyberg Jonsson (från Historiekällarn) och jag välkomnar barnen och frågar om de reste hit med häst och vagn. Vi låtsas se hel oförstående ut när de säger att de har åkt buss :-) Sen reser vi tillsammans 150 år tillbaka i tiden.
Halva klassen följer med mig ner i hörsalen där barnen får ta plats framför diabildsprojektorn. Jag läser boken Pelles nya kläder, av Elsa Beskow, och vi tittar på bilderna tillsammans. Jag berättar om hur man klipper, kardar, spinner, väver och syr kläder av fårull. Under tiden får barnen hålla en bit ull i handen och känna på hur mjuk ullen är.
Innan grupperna byter plats får alla som vill klä ut sig och lärarna tar kort på eleverna. Maudes och min kjol liknar de som som tant Brun, tant Grön och tant Gredelin hade. Barnen ser ut som Madicken och Emil i Lönneberga.
I dag har Maude och jag haft vår första visning av utställningen "Dåtidens catwalk - mode från förr". Det var elever från Knådaskolan som var här och fick höra om hur man klädde sig för 150 år sedan i Ovanåkerstrakten. De fick se olika klädedräkter och höra boken Pelles nya kläder. Nere i hörsalen fick de känna på ull och naturfärgade garner och pröva kläder från den här tiden. Det var som att få besök av en massa Emil:ar och Madick:ar :-) 
Här är ett foto från Norra skolan i slutet av 1800-talet. Flickorna har tagit av sig sina förklän och huvudklän för att vara fina för fotografen. Pojkarna har tagit av sig sina vegamössor. 
Det här är Johanna 10 år. Hon bodde i Svensbo utanför Voxna för över 100 år sedan. Skräddaren Christina Norgren Arnesson, som har sytt alla kläderna, är släkt med henne och hittade Johannas gamla kläder när hon rev en gammal släktgård. Kläderna hade man använt för att täta fönsterna med.
