Illustrationer: Ingrid Frölich
- Får jag sätta mig här hos dig? Jag tänker inte störa det minsta. Bara sitta här och vara ifred från alla dumma. Så tyst hon kan sjunker Karin ner längst fram i spiltan. Som en liten boll kryper hon ihop, med armar som håller hårt kring de smala vaderna och huvudet lutat mot hårda, ojämna knän. Hon försöker få tankarna att lugna ner sig lite.
Att sedan titta upp på ponnyn är både tryggt och häftigt. Hovarna och benen är grova. Sagas bringa ser mycket bredare ut än Karin är van att se den. Saga sänker sitt stora huvud och leker med mulen i Karins hår. Då glömmer Karin nästan all sin ilska. Så skönt att aldrig behöva vara rädd för Saga.
- Saga. Jag tänker sitta här för alltid. Alla är dumma. Ingen fattar något. Snälla du, släpp inte in någon.
Karin älskar att vara i stallet, speciellt mycket tycker hon om ponnyn Saga. Men nu ska Karin få en egen ponny som heter Fille. Karin är orolig för att hon inte ska klara av ansvaret, men vågar inte tala om det för nån eftersom hon känner att hon borde vara tacksam för att hon får en egen häst. Tjejerna i stallet är avundsjuka, och det hela skapar problem mellan Karin och kompisen Nina. Vem ska Karin nu kunna prata med?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar